.

Jag var färdig med texten till ord nr 5 och skulle bara sätta ihop layouten när det plötsligt dök upp en extrautmaning på Ett litet ord 
Ordet var "skriva" och hjärnan kugghjul började sakta snurra.

Så här blev mitt bidrag. Layouten är i 6 x 12. Fotot sitter på 3D-kuddar och texten ligger instoppad under.


Texten kommer här:

Att skriva är att ge av sin själ.

Det beskrivs så bra i nyss sedda filmen "Music & Lyrics"

Hugh Grant vill att Drew Barrymore ska komma på en text till hans nya låt. Kom igen nu! Hur svårt kan det vara? Det är ju bara en text. Melodin är det viktiga.

Drew blir arg. Bara en text?

Melodin är som att träffa någon första gången. Attraktionen.

När man lär känna varandra kommer texten, själva personligheten.

 

Historien är full av exempel på att pennan är mäktigare än svärdet. Ja ja, jag kommer inte på något exempel nu men så är det i alla fall.

 

Text kan vara behjälplig i romantiska sammanhang. När jag och min man träffades hade vi svenskalektioner tillsammans på folkhögskolan.

Jag skrev en dikt till honom.

Ögon så ljusblå
skiftande i ljust havsgrönt
där det svarta uppvägs
av ett guldfärgat skimmer
Så fängslande
utan att vara fångande
Ljusa tilldragande
utan att vara hypnotiserande
Jag tycker om att vila
mina ögon på dina 
 

Ja det var väl inte det största litterära konstverk världen sett men efter ett par dagar fick jag ett ihopvikt papper av honom. Jag vecklade upp pappret och läste:

En önskning

Jag önskar jag vore en blomma som levde i en skogsglänta
och en dag när solen sken skulle jag bli plockad av dig 

Jag önskar jag vore något annat än mig själv
en bil, en pyjamas, vad som helst
bara jag fick vara nära dig 

Jag önskar du älskade mig 

Jag kommer fortfarande ihåg känslan som av en elektrisk stöt genom kroppen och glädjens fyrverkeri i hjärtat.

 

Trots idogt tjatande har jag inte fått någon mer dikt. Falsk marknadsföring kallar jag det. Här trodde jag att jag hade hittat en känslig hyperromantisk konstnärssjäl.

Ack vad jag bedrog mig. Påminner inte dikten om en sångtext...

Äsch, låt mig behålla illusionen. Han är ju så fin ändå.

 

Texter kan verkligen beröra. Lämna avtryck. Även om författaren är borta finns texten och den känslan den ger kvar. Ett sätt att lämna kvar en del av sin själ.

På litteraturvetenskapen på högskolan läste vi fantastiska texter av för längesen bortgångna författare.

Barnen älskar Astrid Lindgrens underbara berättelser. Mamma och Pappa lärde mig att älska böcker. De läste barnböcker varje kväll om och om igen tills de somnade själva. Engelska deckare, både i bokform och som TV-serie kommer jag alltid att förknippa med mamma.

 

Jag har en liten del av min familj kvar i bokform.

Morfar var krönikör och författare och mamma gick i hans fotspår. De finns i himlen nu.

Jag är glad att jag har deras texter kvar. Jag skulle önska att jag blev glad när jag läste böckerna men texterna som ofta handlade om vår vardag gör minnena så starka och då kommer tårarna.

Jag kanske aldrig kommer kunna läsa böckerna utan att gråta men jag är glad att de finns. Bevarade för mina barn att läsa. Deras gammelmorfars berättelser och betraktelser och deras mormors krönikor om mammas, dvs mina vilda bravader.