Ett litet ord # 5

Jag fortsätter att följa utmaningarna på Ett litet ord
Ord nr 5 är: Början
Jag fick fundera en stund. Spånade lite på Början på livet - en förlossningsberättelse men det blev något helt annat.

Början på vår träning.
Fotot sitter på små gångjärn från MM och under sitter texten.
Fotot är taget av min svägerskas sambo, Rikard.

image50

Här följer texten:

Början på vår träning

 

Det är bra att röra på sig. Helt klart.

Jag har alltid rört på mig. Gympa redan i dagisåldern och så gymnastiken i skolan.

Den har jag både bra och mindre bra minnen av. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på hur Hitlerfröken skrek: Tre varv runt terrängbanan! Huu.

Jazzdans var ju inne då förstås. Vi uppträdde till Michael Jacksons Billy Jean i skolans aula. Ridning i många år. Man blir stark av att mocka och köra skottkärror fulla av hästskit. Simmat i badhuset för skoj skull och styrketränat lite grand.

Vad hände egentligen? Hur förvandlades min kropp till en vetebulle?

 

Jag träffade min man och vi fick ett barn, en underbar liten prinsessa. Lite mindre egen tid blev det förstås men vi var ju ute och gick mycket med vagnen.

Så kom prinsessa nr 2. Stor lycka. Vi var ute och gick ännu mer eftersom vi skaffade ännu en familjemedlem. En golden retriver.

Jag började rida i en jättetrevlig grupp på ridskolan som efter varje lektion träffades och fikade.

Ah, nu börjar det klarna. Jag tror att jag har hittat källan till förfallet! Jag har aldrig tyckt om småkakor, grädde eller tårtor men man måste ju hänga med och en kakbit kan man väl klämma i sig för att vara trevlig.

Det skulle naturligtvis vara hembakat och det gällde ju att bräcka de andra så vi bakade och bakade hemma. Barnen tyckte det var jättekul.

Om jag tänker efter så fanns det en faktor till. När jag blev gravid slutade jag att röka. Det är jag väldigt stolt över men istället för att röka stoppade jag i mig en godisbit eller två...okej då ganska många godisbitar.

 

Så kom prinsessa nr 3. Underbara docka. Nu fanns det mindre egen tid. Klart vi gick ut med hunden men det var inte riktigt samma tempo. Rätt som det var fanns prinsessa nr 4 i magen. Pappan drabbades av en 30-års kris och började träna. Först blev han mindre sen kom han på att han var väldigt stark. Då började han äta massor för att bli ännu större och starkare. Nu blev det inte så noga med fettsnål mat hemma. Här gällde det att öka i volym för att bli lika stor och stark som de tuffa grabbarna på gymet. Det blev han. Han blev starkast. Jag blev stor.

 

Vid den här tiden hade jag upptäckt scrapbooking och hade jag någon tid över till mig själv så inte sjutton tränade jag. Det var mycket viktigare att titta runt i nätshopparna och hänga på Scrappiz och för all del scrappa lite också.

Jag vet att man inte behöver äta för två när man är gravid men varför chansa. Det gäller att passa på medans man kan. Dessutom måste man småäta hela tiden för att hålla illamåendet i schack.

Så kom prinsessa nr 4. Så ljuvlig. Jag gjorde ett tappert försök och skaffade ett årskort på ett stort träningsställe. Yoga blev min nya grej. Helt underbart, speciellt avslappningen efteråt. Men tiden ville aldrig räcka till. Jag började jobba och vår hund lånades ut till syster eftersom vi inte var hemma på dagarna. Nu blev det inga promenader heller.

 

Jag arbetar på ett fantastiskt ställe. Lunchen är dagens höjdpunkt, särskilt för en mamma vars kulinariska begåvning sträcker sig till Knorrs Lasagnemix. Varmrätter, sallader, bönor, såser, röror, exotiska frukter, wienerbröd, choklad, fromage och fantastiska efterrätter. Ja, det gäller att passa på.

Vi fick en ny chef som ansåg att hennes stab behövde belöning och uppmuntran för att kunna vara trevliga, glada och kunna göra ett bra jobb. Det innebar att fikarummet ofta fylldes med blommor, små skrifter med dikter och tankvärda ord men också med frukt, kakor och GODIS! Minst 2 kilo är hennes fel.

 

Man borde röra på sig. Men när?

Jag arbetar så oregelbundet så det går inte att ha några särskilda träningsdagar. Jag skulle behöva en personlig tränare som tvingade mig från datorn och scrapgrejorna.

Mina små prinsessor är smala som vidjor. Lilla L äter nästan ingenting. Lever på luft. Lilla M däremot älskar mat. Hon äter allt och äter mycket. Hon är lite rund om magen. Ganska rund. Tänk om hon blir retad. Hon är inte tjock, inte alls men hon vill gärna äta när hon har tråkigt. Tröstäta, det är ju inte bra. Undrar om det beror på att barnen hittar godis i min handväska på dagar som inte är lördagar.

Det är mitt fel. Jag är en dålig mamma. Jag måste bli ett bättre föredöme.

Om vi skulle ut och springa tillsammans? Det kan vi göra när vi vill. Det kostar inget och så får vi lite kvalitetstid tillsammans. Det gäller att vara motiverad. En muta... jag menar ett mål bör hon ha. Bra, man måste vara försiktig och använda lite psykologi.

 

- Lilla M, vill du ut och springa med mig? Bara du och jag. Vi kan promenera lite också. Man behöver inte springa hela tiden. Och du, om du springer med mig 10 gånger så får du ett pris.

- Javisst mamma!

Finfint, det här går ju bra.

Nu springer vi.

 

- Kom då, mamma!

Pust, väldigt vad jobbigt det här var då. Ja ja, jag kommer, jag ska bara knyta skorna...

 

- Man får gå lite också...

 

- Lilla M, titta på änderna där...

 

- Nej, man kan inte springa uppför hela den här branta backen...

 

- Mamma har jobbat hela dagen och är lite trött. Vi går i stället...

 

- Nej, mamma vill INTE springa. F*n vilken kondition ungen har!

 

- Mamma har ont i hjärtat...

 

- Vänta, mamma måste kräkas...

Äntligen hemma!

Åh, vad kul mamma! Jag ska göra en lista och kryssa i alla gånger vi springer.

 

Nästa dag hann jag inte kliva ur bilen när jag kom hem från jobbet förrän lilla M kom springande. Kom nu mamma, vi ska springa.

Ha ha, det är klart vi ska men kom ihåg att man FÅR gå också.

 

Följande dag satt jag i fikarummet och mumsade i mig vindruvor, melon och några wienerbröd.

Jag tittade förhoppningsfullt ut genom fönstret på de regntyngda molnen. Ah, idag kanske jag slipper springa. Skulle lite regn vara ett hinder retades en kollega. Vi sprang ofta i regn när jag tränade inför Vasaloppet. Jag har åkt två gånger. Vad kul, sa en annan kollega. Jag har åkt fyra gånger och så började de jämföra vädret och föret de olika åren de varit med.

Jag tittade hoppfullt på molnen.

 

Lilla M väntade på mig när jag kom hem. Det regnade inte.

Nu ville storasyster följa med. Nej, sa lilla M. Det är bara vi som har stor mage som ska springa.

Så mycket för den försiktiga psykologin.

- Hmm...gumman, tycker du att du har stor mage?

- Ha ha, ja lite stor. Den är jättefin!

- Klart den är, älskling!

 

Den här gången orkade jag jogga halva vägen. Fasen vad duktig jag är!

- Mamma, i morgon ska vi ut och springa igen.

- Klart vi ska!


Kommentarer
Postat av: Maria K

Superfin sida, och vilken uuuunderbaaar journaling!! Kommer bli superkul att läsa senare! Det handskrivna är så charmigt!

Postat av: madeleine

helt underbar! du borde skriva barnböcker... tänk så kul att ha senare i livet! nej, det gör inget att din journaling är dold, inte heller gör det något att du skriver mycket! det är underbart!

2007-08-20 @ 21:02:58
URL: http://maddesigno.blogg.se
Postat av: ansol

Vilken MASSA text, och vilken härlig. Och fotot är ju underbart.

2007-08-20 @ 21:05:00
URL: http://ansol.blogg.se
Postat av: Tinafina

WOW den är ju helt fantastisk! Vilken härlig läsning! Vilket minnne!
Lycka till med träningen!!! ;o)
Kram Tina

2007-08-21 @ 00:13:01
URL: http://tinafina.blogg.se/index.html
Postat av: AnnaB

Å fantastisk layout och underbar text! :)

2007-08-21 @ 10:24:12
URL: http://annab.blogg.se
Postat av: Emma

Underbar layout!

2007-08-21 @ 17:53:22
URL: http://pysslare.blogspot.com
Postat av: Malwa

En kanonfin LO och underbar text! :-)

2007-08-21 @ 18:43:21
Postat av: ÅsaF

Vilken underbar tjej!! :-) Dina texter är så härliga och dina layouter så varma och fina! Mysfaktorn blir hög när jag besöker din blogg! :-) Och du, mkt fint i tidningen!! Kram

2007-08-24 @ 14:30:47
URL: http://asaf.blogg.se
Postat av: Linda Muhr

Så härligt att läsa..vi har en liknade sitiation här hemma, fast Melvin tycker att man ska ju vara stor för det är ju pappa (ca 140kg)..jag säger försiktigt kanske inte sååå stor, han vill iallafall följa med när jag cyklar och går..bara han rör på sig så blir det bra!
Stor kram!

2007-08-25 @ 08:39:53
URL: http://www.muhrenssida.com
Postat av: Torsteindiana

Very informative. Great site. Really professional.

2009-07-17 @ 11:14:28
URL: http://torsteindiana.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback